Dela nyhet
FC Kallfors - Bredd kontra elit
15 maj 2020 1 kommentar
FCK har ju varit lite i skottgluggen och blir lite ifrågasatta och kritiserade av vissa. Andra tycker att vårt koncept är toppen och att det är precis det som behövs.
LT gick ut med en artikel under gårdagen där klubbens inriktning ställs mot idrottsforskning som har studerat vägarna till landslaget. Men vårt koncept handlar inte om att fostra landslagsspelare. Det handlar om att idag utbilda intresserade ungdomar och försöka spela på elitnivå i äldre tonåren och vara förberedd för det när senioråldern kommer. Därför kallar vi oss för en elitförberedande klubb.
Bredd kontra elit
Breddfotbollen är bra. I Sverige kan alla som vill hålla på med fotboll från tidig ålder fram tills kroppen eller lusten säger ifrån. Sen hamnar skorna på hyllan.
Det finns många fördelar med breddfotbollen, bland annat att dörren står öppen för alla som vill lira. Nackdelen är väl att det kan bli på lite väl lösa boliner ibland för vissa. Trupperna kan vara stora och frivilligheten till att komma och träna gör det svårt för ledare. Detta i förlängningen gör att många slutar framåt 13-14 årsåldern och lagen dör ut.
Dom som brinner för fotboll och vill lite mer hamnar faktiskt ofta i kläm. Vissa av dom försvinner tidigt till elitklubbar där det funkar som dom önskar och fortsätter sitt fotbollsspelande där för att få sina behov uppfyllda. Andra engagerade får se sina lag försvinna i tonåren och väljer därför annan idrott och vissa kämpar på i de klubbar som forfarande har något att erbjuda.
Breddförespråkarna förankrar ofta sina argument från forskningsrapporter och det senaste är RFs ”Vägarna till landslaget”. En forskningsrapport från 2015 som säger att landslagsidrottare ofta har multiidrottat en bra bit upp i tonåren. Snittet när man slutade multiidrotta är runt 15 år och specialisering först vid 17 år.
Elitförespråkarna landar ofta i att man måste specialisera sig tidigt för att nå eliten som senior.
Multiidrott är bra. Det finns många egenskaper man kan ta med sig från andra idrotter när man specialiserar sig på fotboll längre fram. Men är det det bästa om man vill nå långt som fotbollsspelare?
Jag lämnar frågan öppen.
Det man kan fundera på är hur idrottsuppväxten ser ut bland spelarna som spelar i europas proffsligor? Hur såg Harry Kanes ungdomsidrottande ut när han utbildade sig i Tottenhams akademi? När släppte David Silva, Toni Kroos och Kevin de Bruyne sina andra idrotter? Hur ser det ut bland de afrikanska och sydamerikanska proffsspelarna? Hur många i Sporting Lissabons trupp specialiserade sig på fotboll när dom var 17 år?
Det skulle vara intressant att se en sån studie istället. Jag menar, det är ju inte Sverige som är den stora leverantören av fotbollsspelare till proffsligorna i Europa.
Med det hävdar jag inte att alla som kommer långt inom fotboll elitutbildar sig i tidig ålder. Det finns säkerligen en hög med nackdelar genom att kasta sig in i akademiverksamheten tidigt med den press och kravställning som ofta finns där. För många är den nog förödande och många lägger säkert av på grund av detta.
Däremot är studien ”Vägarna till landslaget”, gjord på landslagsidrottare. Det är alltså inte bara fotbollsspelare man pratar om. Det innebär allt från maratonlöpare till brottare så den speglar inte endast fotbollsspelarnas väg till landslaget.
FC Kallfors gör helt rätt
Jag tror inte att alla breddförspråkare eller elitförespråkare har grottat ner sig i studien på djupet. Det har inte jag heller gjort ska jag tillägga men jag har ögnat igenom den och FC Kallfors är inne på ett riktigt bra spår med sitt koncept.
Varför då? Säger studien det?
Nej, det gör den inte (även om Côte m.fl. i en studie från 2007 lyfter fram FC Kallfors inriktning som den effektivaste om man vill nå långt och fortfarande behålla glädjen). "Vägen till landslagen" talar inte direkt emot FCK konceptet heller men här har man fått fram att en annan väg till landslaget är vanligare. Då handlar det om både individuella idrotter och lagidrotter i Sverige.
Men FCK är inne på rätt spår hur man än vrider och vänder på det. Anledningen är att vi gör det vi tror på och det som passar oss och det kan ingen ta ifrån oss. Slutmålet är som sagt inte att fostra landslagsspelare utan att idag kunna erbjuda en verksamhet som ledare och spelare trivs med. En verksamhet för dom som vill få ut så mycket som möjligt av sin fotboll.
Studier och forskningsrapporter i all ära. Breddfotboll, elitfotboll eller nåt mitt i mellan? Ingen kan peka ut den rätta vägen.
Jag tror den rätta vägen att gå om man vill gå långt är högst individuell. Älskar du fotboll och bara vill spela fotboll så gör det. Vill du söka dig till en akademiverksamhet för bra träning och få spela med spelare på likvärdig nivå så gör det.
Och är du lagd åt andra hållet och vill hålla på med flera idrotter långt upp i åldern så gör det. Gör det som passar dig bäst och det du tycker är roligast.
Sen att förståsigpåare, specialister och forskningsrapporter hävdar att just det och det är bäst behöver man inte lyssna på. Alla pratar ändå bara för sin egen sak i slutändan.
Följ ditt eget hjärta, gå din egen väg och gör det du tycker är roligt. Då blir det bäst.
Tack för att du ville läsa
Kommentarer
Markus Geiger 15 maj 2020
Vältänkt och välskrivet! Tycker likadant.